Det här året har varit speciellt på många sätt. För oss som jobbar i Vörå har KAJs framgångar i Melodifestivalen och senare i Eurovisionen satt sina spår, på ett positivt sätt.

Kevin, Axel och Jakob gick i tiderna i Vörå samgymnasium, där jag jobbar som lärare. Numera finns skolan på Norrvallabacken och varje gång jag går till lunchrestaurangen på skolan går jag förbi bastun som stod på scenen under framträdandet vid Eurovisionen i Basel. Den har blivit ett populärt turistmål, för folk som vill besöka KAJs hemort och bekanta sig med språket och kulturen i våra trakter.

Under våren följde vi ivrigt med KAJs framgångar, utländska journalister rörde sig i skolbyggnaden och vi fick till och med besök av president Alexander Stubb, som kom till Vörå för att träffa skolelever och för att delta i en konsert, där också KAJ uppträdde.

För några veckor sedan fick vår skola besök av en polsk forskare, Agnieszka Piatek, som undervisar svenska vid universitetet i Warszawa i Polen. Under några år av sin barndom bodde hon själv tillsammans med sin familj i Vörå och nu kom hon tillbaka till orten för att intervjua Vöråbor, såväl äldre som yngre, för ett forskningsprojekt som handlar om just vörådialekten.

Aldrig har frågor om språk och identitet varit så aktuella som nu. I vår skola, som också har en populär idrottslinje, finns studerande från olika delar av Svenskfinland. I korridorerna och klassrummen hörs många olika dialekter och och varianter av finlandssvenska och dessutom har vi många studerande med ett annat modersmål än svenska.

Men tillbaka till vörådialekten. Under helgen ordnades Helsingfors bokmässa och också där var våra studerande representerade. Tillsammans med två lärare deltog en grupp studerande i en programpunkt, där de intervjuade författaren Ann-Louise Bertell om hennes nya bok Skuggas. Intervjun gick helt på vörådialekt och var mycket välbesökt.

I helgen har KAJ hållit sin stora konsert KAJ ON ICE i Helsingfors ishall. För oss andra går livet vidare. Framgångar, stora som små, blandas med vardagar då inte särskilt mycket händer.

Så låt oss ta vara på de dagar vi har! Låt oss inte skämmas för vår bakgrund, vårt språk eller vår dialekt. De är en del av vår identitet, av vem vi är.

Kolleger som hejar på KAJ

Bastun från Basel