tisdag 30 augusti 2016

De senaste åren har jag deltagit i otaliga skrivarkurser. Att gå en skrivarkurs handlar inte bara om att lära sig saker. Minst lika viktigt är att få lära känna andra skribenter och vara i ett kreativt sammanhang där man kan stöda varandra och diskutera varandras texter.

Min erfarenhet är att deltagarna i en skrivarkurs har mycket att ge varandra, ibland lika mycket som en eventuell ledare. På ett sätt är vi alla på samma nivå inför en text. Vi har alla något att bidra med, utgående från vårt förhållande till läsande och skrivande och utgående från vår livserfarenhet.

Att vilja skriva texter och speciellt att vilja få en bok utgiven kräver ett visst mod och en stor envishet. Vägen från skrivbordslådan till en färdig produkt är lång. Men under en skrivarkurs kan en texts livslopp bli mer överskådligt. Man skriver en text, man delar den och diskuterar den. Glädjen över att någon har orkat läsa igenom en text man har knåpat ihop och dessutom har intressanta synpunkter på den, känns berikande.

Ibland kan man se mer långsiktiga resultat av sitt arbete. Grunden till min novellsamling "Jag undrar hur det känns att falla fritt" lades under en novellkurs vid Vasa Arbis läsåret 2011-12, med Christian Ahlbom som ledare. Jag hade skrivit på egen hand redan tidigare, men under den här kursen insåg jag att jag har vad som krävs för att kunna skriva verkligt bra texter, texter som berör läsaren.

Ifjol gick jag en novellkurs vid Vasa Arbis igen, den här gången med Hannele Rabb. En av novellerna jag skrev då finns med i det senaste numret att litteraturtidskriften Presens. Det är också min novell ”Halvfärdig” som har inspirerat layoutansvariga Hilda Forss till motivet på pärmbilden.

onsdag 24 augusti 2016

I lördags var jag ledig. Jag menar inte bara ledig från skoljobbet, som jag brukar vara i vanliga fall, då jag jobbar som lärare i veckorna och med något av mina skrivprojekt när jag är ”ledig”. Jag menar ledig.

På söndagen kunde jag inte hålla mig. När jag läste dagstidningen fick jag en ny idé. Jag skrev ett par sidor innan de andra hade stigit upp. Senare på dagen for jag ut på en joggingtur, och idéerna vecklade ut sig, multiplicerades. Den här veckan har jag jobbat vidare med en av idéerna jag fick under helgen.

Det är mycket länge sedan jag har skrivit på några nya, längre texthelheter. Om man är upptagen av andra saker hela tiden hinner hjärnan inte tänka några nya tankar. Och tänker man dem, hinner man i alla fall inte realisera dem. Att vara i ett kreativt flöde kräver tid, energi och framför allt vila. Och kanske ett och annat motionspass?

fredag 19 augusti 2016

Som lärare har man ofta en ganska klar struktur på sina arbetsdagar, men hur gör man för att strukturera arbetet om man jobbar hemma?

För det första är det bra att veta hur man själv fungerar och vad man trivs med. Jag jobbar bäst på morgnar och förmiddagar, när det är tyst och tomt i huset. Vid lunchtid slår jag på radion och låter den ibland slå på. Kanske hinner jag klämma in ännu ett skrivpass innan barnen kommer hem?

Om man jobbar kreativt är det inte bara själva skrivandet som räknas. Hittills den här veckan har jag mest jobbat med textbearbetning. Det är ett ganska analytiskt arbete, som kräver tålamod och koncentration. Därför har jag märkt hur viktigt det är med pauser. En kort paus då jag tvättar kläder eller plockar ur diskmaskinen kan göra under.

När jag inte orkar mer går jag ut på en promenad. Eller så lägger jag mig i soffan och läser en bok. Eller så plockar jag bär i trädgården, lyssnar på musik, löser ett sudoku, skriver dagbok, krafsar ner lite poesi eller tänker ut ett blogginlägg.

Det låter nästan för bra för att vara sant. Men det är det.

onsdag 17 augusti 2016

Jag har länge sökt en ingång till ett manus jag började skriva på när jag återvände till mitt lärarjobb efter min senaste vårdledighet. Då och då har jag tagit fram texten och jobbat vidare med den. Problemet har hela tiden varit den kaotiska strukturen och att jag försöker skriva ihop flera olika personers berättelser till en logisk helhet.

Jag har ändå aldrig slutat tro på min berättelse. Och nu, efter några dagars ostört arbete, känner jag hur texten öppnar sig för mig. Hur den börjar röra sig någonstans. Hur saker lägger sig till rätta i förhållande till varandra.

måndag 15 augusti 2016

I början av månaden inledde jag min skrivledighet och idag har jag kommit igång på allvar, tack vare skolstarten. För att fira det här tar jag nu steget ut i offentligheten med min hemsida / blogg, där jag delar länkar och tankar om skrivandets glädjeämnen och vedermödor.