Jag har länge sökt en ingång till ett manus jag började skriva på när jag återvände till mitt lärarjobb efter min senaste vårdledighet. Då och då har jag tagit fram texten och jobbat vidare med den. Problemet har hela tiden varit den kaotiska strukturen och att jag försöker skriva ihop flera olika personers berättelser till en logisk helhet.

Jag har ändå aldrig slutat tro på min berättelse. Och nu, efter några dagars ostört arbete, känner jag hur texten öppnar sig för mig. Hur den börjar röra sig någonstans. Hur saker lägger sig till rätta i förhållande till varandra.