I motljus är löven
gula
fladdrar iväg

I motljus bugar
vasspiporna

men fotografierna är svarta

Vi hängde upp dem på lakan,
sida vid sida,
brända bilder
Vi sa att solen lyste så starkt,
så bländande

Men allt ni såg var
mörkerbilder,
karga skelett

Hur kunde ni känna
skenet i ansiktet
den blå fläcken på näthinnan

värmen från vänner

Vi fäste fotografierna med nålar
målade trådarna röda
röda
röda

men allt ni såg var fläckar
som inte gick bort