Förutom värmen här, kommer jag bäst att minnas känslan av gemenskap från kurseftermiddagarna och kvällarna. Textsamtalen, torsdagens uppläsning i Biskopsköket, promenaderna och simturerna i Mälaren.
Som finlandssvensk författare kan man ibland känna sig begränsad. Man befinner sig i spänningsfältet mellan två språkområden. Man är inte riktigt svensk. Men man är heller inte en riktig finne.
Här har jag fått uppleva att Sverige inte är långt borta, Sverige är nära. Skriver man på svenska, är man en del av den svenskspråkiga litterära världen.
Läs mer om min vistelse på SFV:s Biskops Arnö-blogg.
