Äntligen är min bok här! Den kan köpas i bokhandlar eller beställas via www.boklund.fi eller www.marginalrf.fi fr.o.m. den 15/9.

Idag har vi skickat in mitt novellmanus till tryckeriet. Jag väntar med spänning på att få hålla den färdiga boken i min hand. Ett stort tack till alla medarbetare och alla i Marginals styrelse som har gjort det här projektet möjligt!

Nu har info om min nya novellsamling dykt upp på Marginals hemsida på http://www.marginalrf.fi. Boken utkommer i september i höst och via Facebook eller Messenger kan man förhandsbeställa boken av mig, den kostar 23 euro och jag bjuder på portokostnaderna.

Det är Pauliina Pesonen som har gjort det fina omslaget.

För ett par veckor sedan var jag på en fotosession tillsammans med superduktiga Pia Hildén som tog foton inför höstens bok. Här är slutresultatet.

Foto: Pia Hildén

Foto: Pia Hildén

Hemma igen efter en kort resa till Paris tillsammans med familjen. Idag har jag fått svart på vitt att jag kommer att få vara tjänstledig från mitt lärarjobb inkommande läsår. Det känns roligt, men samtidigt vemodigt. Vem vet vad framtiden bär med sig?

För tillfället är jag upptagen med arbetet med boken som kommer att utkomma på Marginal rf i höst. Det är en novellsamling "Labyrinten" som innehåller ett femtontal ganska korta noveller. Jag känner på mig att det är det bästa jag har skrivit, hittills. Det ska bli väldigt spännande att följa processen från den redigerade manusfilen till en färdig bok.

Ett stort tack till Svenska kulturfonden, som kom ihåg mig i utdelningen inför nästa läsår, då jag planerar att satsa på skrivandet på heltid, bara hälsan tillåter.

Tack också till Astra, som antog min novell "Ingenting" för publicering i sitt senaste nummer 1/2019 med temat "Underliv". Novellen handlar om något så prosaiskt som mensvärk, ett ämne som passar utmärkt att behandla i en feministisk tidskrift.

Jag har inte skrivit några statusuppdateringar eller blogginlägg på sistone. Jag har tagit det lugnt och försöker i nuläget hållas på benen en del av dygnets 24 timmar. Det här året har nog inte varit någon höjdare, än så länge.

Det gäller trots allt att försöka tänka positivt. Varje dag är en gåva, en ny möjlighet. Här kommer en liten höstdikt:

Ett luftslott

Tunna molnslöjor drar förbi

Höstfärger, varje dag blir de starkare

Något inne i mig

Något måste växa

Jag tar ett steg

Jag stannar inte

Jag tar ett steg tillbaka

Jag tar ett steg ut bland bilderna, de blandade

Ett nytt år, nya (o)möjligheter!

Ett vanligt sätt att bearbeta en text är att man stryker sådant som är onödigt (upprepningar, utnötta fraser, utfyllnadsord). Texten blir helt enkelt tätare.

Då man skriver poesi, är det extra viktigt med förtätning. En prosaist kan stryka en fjärdedel av texten under bearbetningen. En poet kanske stryker merparten.

Som matematiker känner jag mig bekväm med korta och koncisa formuleringar. Risken med poesin (liksom med matematiken) är förstås att den blir alltför abstrakt och exkluderande. Då gäller det att hitta bilder som gör texten levande.

Jag måste erkänna att jag inte är en så värst rutinerad poet ännu. Men jag jobbar på det.