En morsdagspresent av det ovanligare slaget fick jag när jag slog upp söndagens tidning (Vasabladet 14.5.17) och möttes av Gustaf Widéns fina recension. Sedan släckte jag nattlampan och låg och drog mig, tills familjen med buller och bång kom och väckte mig med kakor, hemgjorda kort, blommor och sång.

Vad mer kan man önska sig?

Jag minns morsdagar med helt andra stämningslägen. Också morsdagen är numera fylld av förväntingar, som inte alltid går att förverkliga.

Det finns de som aldrig blev mamma. Det finns de som inte längre har sina mammor kvar, eller som av en eller annan orsak har dålig kontakt med sina föräldrar.

"Varför har du och pappa två födelsedagar?"

Ibland är det barnen som kommer med de klokaste frågorna. Kanske borde vi freda morsdagen från kommersialismens krav.