torsdag 4 maj 2017

Ibland blir man positivt överraskad över en finlandssvensk bok som sticker ut lite. För mig gav Ylva Pereras "Dödsdalsdansösen" en sådan läsupplevelse.

Trots vissa brister i finslipningen (språkpedanten noterar) har vi här en gripande berättelse om en ung kvinnas rädslor och drömmar. Att boken dessutom utspelar sig i en kännspak Åbomiljö gör inte direkt saken sämre.

Att varva två olika berättelser från olika tidsplan, som berikar varandra, är något som tilltalar mig. Slutet på boken är också övertygande, även om en del recensenter, om jag inte missminner mig, har lyft fram motsatsen.

Smaken är som bekant delad.

Att boken är utgiven på det lilla finlandssvenska förlaget Vilda är ett plus i marginalen. Det är bra att det finns olika kanaler för bokutgivning, då det kan vara svårt att få in en fot på de stora förlagen. Huruvida en debutbok är början på en längre författarkarriär beror sedan på skribenten, om han eller hon hittar drivkrafterna att jobba vidare.