Textens magi

Skrivprocessen handlar mycket om att hitta balansen i texten – balansen mellan enskilda ord och meningar, balansen mellan olika textstycken, att de har ungefär samma tyngd – och balansen i själva intrigen.

Ibland känns det som om skrivandet är det omöjligaste av alla uppdrag.

På sätt och vis finns berättelsen redan. Den finns mer eller mindre nerskriven, den finns i författarens huvud. Ändå är det som om något skulle hända under skrivprocessen. Berättelsen gör små utstick, den ändrar form. Den är lite som en modelleraklump, som blir allt mer utmejslad och konstfärdig med tiden.

Ibland tar det länge. Nej – det tar alltid mycket länge.

Om man anade hur många gånger man måste omarbeta sin text innan den är färdig, skulle man nog aldrig komma igång och skriva den första meningen. Det är för väl att man i början av skrivprocessen drivs framåt av en sådan omättlig hunger.

Sedan gäller det att hitta motivationen att jobba vidare med sin berättelse. Ibland får man lägga undan texten – kanske några månader, kanske ett år? – och vänta på att en ny längtan ska infinna sig.

Å andra sidan – texten vill bli skriven. Den vill bli till. Så det är bara att ännu en gång öppna sig för textens magi och låta fingrarna spela över tangentbordet, för att söka sig mot den där balansen, som ibland känns onåbar, ibland helt nära.

Det där crescendot, det där diminuendot, det där att undvika alltför yviga rörelser när det inte är nödvändigt. Spela piano, piano. Sedan den där rörelsen mellan olika textfragment, hur det ena leder till det andra.

Är det ens möjligt att hitta den där balansen? Är det inte ett livslångt sökande efter något större?