En ny bok är på väg! I maj debuterar jag som poesiförfattare, med den prosalyriska skrften "Mörkret" som ges ut i Ellips serie lilla e.

I begynnelsen skrev jag poesi. Jag skrev juldikter i skolan och läste dikter på söndagsskolans jul- och vårfester. Och en del alster publicerades också i tidskrifter under min tonårs- och ungdomstid.

När jag började skriva igen efter en paus på ett tiotal år var det också poesin som fångade mig. Det var ett sätt att uttrycka det onämnbara, det som egentligen inte kunde formuleras i ord.

För ett antal år sedan stumnade orden i mig. Efter en tyngre period i livet var det som om skrivandet, som varit min vän, vände mig ryggen. Och jag gick vidare. Det finns annat att göra i livet: familj, motion, elever som ska lära sig lösa ekvationssystem, derivera och integrera funktioner.

Det är inte värt det, tänkte jag.

Jag hade med mig ett häfte som jag skrev i. Jag skrev inte för någon annan än mig själv. Jag skrev utgående från sinnesintryck och utgående från vardagliga reflektioner. Det blev över tvåhundra dikter som jag samlade i en mapp.

Där låg de i många år.

Sedan plockade jag fram dem igen. En mening här, en mening där blev till något mer. Något jag aldrig hade skrivit förr.

När jag idag läser igenom min diktsvit känner jag både glädje och sorg, men framför allt stor tacksamhet. Till livet som har gett mig så mycket.

Österbottens bokmässa, april 2026
Foto: Kurt Levlin

Det här året har varit speciellt på många sätt. För oss som jobbar i Vörå har KAJs framgångar i Melodifestivalen och senare i Eurovisionen satt sina spår, på ett positivt sätt.

Kevin, Axel och Jakob gick i tiderna i Vörå samgymnasium, där jag jobbar som lärare. Numera finns skolan på Norrvallabacken och varje gång jag går till lunchrestaurangen på skolan går jag förbi bastun som stod på scenen under framträdandet vid Eurovisionen i Basel. Den har blivit ett populärt turistmål, för folk som vill besöka KAJs hemort och bekanta sig med språket och kulturen i våra trakter.

Under våren följde vi ivrigt med KAJs framgångar, utländska journalister rörde sig i skolbyggnaden och vi fick till och med besök av president Alexander Stubb, som kom till Vörå för att träffa skolelever och för att delta i en konsert, där också KAJ uppträdde.

För några veckor sedan fick vår skola besök av en polsk forskare, Agnieszka Piatek, som undervisar svenska vid universitetet i Warszawa i Polen. Under några år av sin barndom bodde hon själv tillsammans med sin familj i Vörå och nu kom hon tillbaka till orten för att intervjua Vöråbor, såväl äldre som yngre, för ett forskningsprojekt som handlar om just vörådialekten.

Aldrig har frågor om språk och identitet varit så aktuella som nu. I vår skola, som också har en populär idrottslinje, finns studerande från olika delar av Svenskfinland. I korridorerna och klassrummen hörs många olika dialekter och och varianter av finlandssvenska och dessutom har vi många studerande med ett annat modersmål än svenska.

Men tillbaka till vörådialekten. Under helgen ordnades Helsingfors bokmässa och också där var våra studerande representerade. Tillsammans med två lärare deltog en grupp studerande i en programpunkt, där de intervjuade författaren Ann-Louise Bertell om hennes nya bok Skuggas. Intervjun gick helt på vörådialekt och var mycket välbesökt.

I helgen har KAJ hållit sin stora konsert KAJ ON ICE i Helsingfors ishall. För oss andra går livet vidare. Framgångar, stora som små, blandas med vardagar då inte särskilt mycket händer.

Så låt oss ta vara på de dagar vi har! Låt oss inte skämmas för vår bakgrund, vårt språk eller vår dialekt. De är en del av vår identitet, av vem vi är.

Kolleger som hejar på KAJ

Bastun från Basel

I början av oktober kom min nya novellsamling äntligen ut!

Jag bjöd in till bokutgivningsfest i Dragnäsbäcks kyrka och firade samtidigt 10 år som författare - hösten 2013 vann jag första pris i Solveig von Schoultz-tävlingen och två år senare utkom min första bok.

Jag hann också delta i Helsingfors bokmässa och medverka vid en författarkväll i Nykarleby stadsbibliotek tillsammans med Christel Sundqvist under hösten.

Min bok har recenserats på Svenska Yle och i Dagens bok och ett par intervjuer finns också att läsa på nätet. Det verkar som om många tycker att min bok är ganska mörk, men också innehåller en del humor. Och att den är välskriven.

Nu njuter jag av ett välförtjänt jullov tillsammans med familjen. I januari-februari blir det aktuellt med ännu ett par författarbesök i Vasatrakten - kom gärna och träffa mig då!

Här är pärmbilden till min nya bok, som kommer att utkomma i början av oktober!

Det är Studio Andrei som har gjort det fina omslaget och också layouten av boken. För ungefär en vecka sedan blev vi färdiga med arbetet och boken skickades till tryckeriet.

Ett stort tack till alla som har hjälp mig med redigeringen av texterna, med korrekturläsningen och med den grafiska formgivningen av boken!

Ni är guld värda!

Jag har varit på författarfotografering med Pia Hildén. Vi tillbringade en kväll i Björkparken i Vasa, i närheten av Fiskstranden. Jag satt på en bänk och klättrade på stenar. Och så rättade jag till mina glasögon i precis rätt ögonblick.

Här kommer ett smakprov av fotografierna. De kan också laddas ner i högupplöst form under rubriken "Pressfoto".

Foto: Pia Hildén

Foto: Pia Hildén

Det ljusnar vid horisonten. Jag har börjat skriva igen. Inte direkt några nya texter. Istället har jag sammanställt en ny novellsamling, som kommer att utkomma på Scriptum i höst.

Jag är på slutrakan med redigeringsarbetet och manuset skickas till layout i början av augusti.

I nuläget är bokens titel elva ord lång, det är alltså en riktig mastodont-titel i stil med min första novellsamling som utkom 2015.

Mer info kommer senare ...

Vi går mot ljusare tider. Abiturienterna i min skola är inne på sin sista vecka innan de får läsledigt inför studentskrivningarna.

Hösten har gått i arbetets tecken. Dessutom har coronarestriktionerna gjort att jag nästan inte alls har kunnat marknadsföra min nya bok. Det enda litteraturevenemanget jag har deltagit i sedan min bok kom ut i månadsskiftet september-oktober är författarkvällen vid Vasa stadsbibliotek, där jag samtalde med Gurli Lindén, som i dagarna har fått ett fint pris från SLS för sin fina bok "Flyghöjd - en självbiografi".

Här finns en länk till vårt inspelade samtal!

Nåja, livet går vidare. Det finns annat än böcker, men vad passar väl bättre än att läsa en god bok i skenet av en sprakande brasa i kakelugnen dagar som dessa, efter att ha njutit av det vackra vintervädret ute i solen?

Min bok kan beställas via www.marginalrf.fi eller www.boklund.fi eller varför inte via någon annan bokhandel.

Det har varit händelserika veckor här i Vasa. För ett par veckor sedan ordnade Marginal en liten bokreleasefest på Akademiska bokhandeln Gros, där vi firade årets böcker. Jag läste ett stycke ur min nya roman - som ännu inte hunnit utkomma på riktigt - och Jolin Slotte och Gurli Lindén uppträdde också med uppläsningar.

Några dagar senare kom min bok från tryckeriet.

Sedan dess har mycket hänt. Förra veckan övergick gymnasieskolor i regionen - även skolan där jag jobbar - till distansundervisning, och nästa vecka övergår också elever i årskurs 4-9 i Vasa till distansundervisning, åtminstone för en tid.

Vi hoppas att smittspridningen av coronaviruset bromsas effektivt och att vi snart kan återgå till en lite mer normal vardag!

Min roman "Fyra döttrar" kan beställas direkt av mig eller via Marginals hemsida, www.marginalrf.fi. Där kostar boken 23 euro och porto inom landet ingår i priset. Beställer man boken från utlandet, kan en liten avgift tillkomma.

Boken säljs också via www.boklund.fi och andra bokhandlar.

 

Äntligen har min nya bok fått en pärmbild!

Romanen Fyra döttrar kommer att utkomma i september på Marginal. Den kan redan nu beställas via Marginals hemsida www.marginalrf.fi.

Hurra!

Hela våren har vi isolerat oss från våra vänner på grund av undantagstillståndet i landet. Därför har vi njutit extra mycket av den här midsommarhelgen. Vi har hunnit träffa släktingar och vänner, i första hand utomhus, i strålande solsken.

På vår gård har syrener, äppelträd och perenner blommat och i vårt lilla grönsaksland har fröna börjat gro. Jag har fört en ojämn kamp mot ogräset och försökt utrota maskrosorna ur gräsmattan, med varierande framgång.

Inför hösten ser jag fram emot att få återgå till mitt lärarjobb i Vörå. Samtidigt kan jag skörda frukterna av min tjänstledighet under det här läsåret. I höst utkommer min fjärde bok, romanen "Fyra döttrar", som behandlar moderskapets avigsidor.

Tack till Marginal som har valt att satsa på min berättelse!

I lördags bjöd Marginal förlag på ord och några visor i Jakobstad i samband med Runebergsveckan. Både egna författare och andra författare, med anknytning till Jakobstad eller Österbotten, uppträdde med läsningar och Désirée Saarela uppträdde med egna sånger.

Det kom många och lyssnade och evenemanget var mycket lyckat. Tack till alla medverkande!

Några foton från Helsingfors bokmässa.

Intervju med Wivan Nygård-Fagerudd












Samtal med Anna Remmets och Mia Franck

Intervju med Henrik Thorson i Boklunds monter

Imorgon börjar Helsingfors bokmässa. Jag själv kommer att resa dit på fredagen, då jag medverkar vid en intervju på fredag kväll kl 19. På lördagen kl 15 samtalar jag med Mia Franck om hur man skriver en novell som berör. Båda programpunkterna hålls på scenen Blåbärslandet.

I Boklunds monter kommer jag också att hänga (samt bli intervjuad på lördagen kl 16) och där kan man köpa min bok. Vi ses på bokmässan!

Foto: Pia Hildén

Äntligen är min bok här! Den kan köpas i bokhandlar eller beställas via www.boklund.fi eller www.marginalrf.fi fr.o.m. den 15/9.

Idag har vi skickat in mitt novellmanus till tryckeriet. Jag väntar med spänning på att få hålla den färdiga boken i min hand. Ett stort tack till alla medarbetare och alla i Marginals styrelse som har gjort det här projektet möjligt!

Nu har info om min nya novellsamling dykt upp på Marginals hemsida på http://www.marginalrf.fi. Boken utkommer i september i höst och via Facebook eller Messenger kan man förhandsbeställa boken av mig, den kostar 23 euro och jag bjuder på portokostnaderna.

Det är Pauliina Pesonen som har gjort det fina omslaget.

För ett par veckor sedan var jag på en fotosession tillsammans med superduktiga Pia Hildén som tog foton inför höstens bok. Här är slutresultatet.

Foto: Pia Hildén

Foto: Pia Hildén

Hemma igen efter en kort resa till Paris tillsammans med familjen. Idag har jag fått svart på vitt att jag kommer att få vara tjänstledig från mitt lärarjobb inkommande läsår. Det känns roligt, men samtidigt vemodigt. Vem vet vad framtiden bär med sig?

För tillfället är jag upptagen med arbetet med boken som kommer att utkomma på Marginal rf i höst. Det är en novellsamling "Labyrinten" som innehåller ett femtontal ganska korta noveller. Jag känner på mig att det är det bästa jag har skrivit, hittills. Det ska bli väldigt spännande att följa processen från den redigerade manusfilen till en färdig bok.

Ett stort tack till Svenska kulturfonden, som kom ihåg mig i utdelningen inför nästa läsår, då jag planerar att satsa på skrivandet på heltid, bara hälsan tillåter.

Tack också till Astra, som antog min novell "Ingenting" för publicering i sitt senaste nummer 1/2019 med temat "Underliv". Novellen handlar om något så prosaiskt som mensvärk, ett ämne som passar utmärkt att behandla i en feministisk tidskrift.

Jag har inte skrivit några statusuppdateringar eller blogginlägg på sistone. Jag har tagit det lugnt och försöker i nuläget hållas på benen en del av dygnets 24 timmar. Det här året har nog inte varit någon höjdare, än så länge.

Det gäller trots allt att försöka tänka positivt. Varje dag är en gåva, en ny möjlighet. Här kommer en liten höstdikt:

Ett luftslott

Tunna molnslöjor drar förbi

Höstfärger, varje dag blir de starkare

Något inne i mig

Något måste växa

Jag tar ett steg

Jag stannar inte

Jag tar ett steg tillbaka

Jag tar ett steg ut bland bilderna, de blandade

Ett nytt år, nya (o)möjligheter!

Ett vanligt sätt att bearbeta en text är att man stryker sådant som är onödigt (upprepningar, utnötta fraser, utfyllnadsord). Texten blir helt enkelt tätare.

Då man skriver poesi, är det extra viktigt med förtätning. En prosaist kan stryka en fjärdedel av texten under bearbetningen. En poet kanske stryker merparten.

Som matematiker känner jag mig bekväm med korta och koncisa formuleringar. Risken med poesin (liksom med matematiken) är förstås att den blir alltför abstrakt och exkluderande. Då gäller det att hitta bilder som gör texten levande.

Jag måste erkänna att jag inte är en så värst rutinerad poet ännu. Men jag jobbar på det.