De senaste två månaderna har jag gjort flera genomläsningar av manuset som jag jobbar med för tillfället. För att fira det skriver jag ett blogginlägg.

En del författarcoacher brukar tipsa om att när man redigerar text, ska man helst separera processen då man jobbar med intrigen och med språket. I annat fall kan processen stanna upp, då man börjar fokusera på detaljer i språket och riskerar att glömma helheten.

Jag följer definitivt inte det här tipset.

För mig handlar redigering i första hand om att jobba med språket. All skriven text består ju av bokstäver, ord, satser, stycken. Ja, språk. När jag sätter mig ner för att bearbeta en text som jag inte är helt nöjd med vet jag inte nödvändigtvis vart jag är på väg. Så jag läser och gör små ändringar, flyttar stycken, skriver om. Jag stryker och gör tillägg, försöker hitta en rörelse i texten. Och samtidigt växer helheten fram.

Helheten är alltså inte något lösryckt från språket, utan byggs upp av hur ord och hela textfragment är ordnade i förhållande till varandra. Medan jag jobbar med detaljer i språket kommer jag nära helheten. Nu och då kan jag stiga åt sidan och försöka överblicka mitt verk. Ibland skriver jag också ut hela texten och går igenom den för hand, för att få syn på brister och därför också utvecklingsmöjligheter.

Den här redigeringsprocessen, när texten ännu är halvfärdig, är intellektuellt utmanande och stimulerande. Har jag bara tid att jobba, kan jag njuta av att vara på väg, men inte ännu känna till slutmålet.

Sedan, när berättelsen i mina ögon är ”färdig” återstår ännu otaliga genomläsningar. Det är i det här skedet arbetet ofta blir enformigt och tungt. Jag är fruktansvärt trött på berättelsen, men vill ändå att slutresultatet ska bli så bra som möjligt.

Därför tar jag mig också genom den här sista pärsen.

Men ännu är jag inte där. Nu befinner jag mig fortfarande i ett kaotiskt, glädje- och ibland ångestfyllt skapande. Inget är ännu slutgiltigt bestämt. Jag kan leka mig fram. Flyttar jag på ett textfragment, kanske berättelsen blir en helt annan. I bästa fall kan ett malplacerat stycke hitta sin plats och bidra till helheten på ett nytt och spännande sätt.