Idag har jag gjort ett större genombrott för upplösningen i ett av mina romanmanus. Arbetet med vårens roman har skjutits upp gång på gång och kanske är det precis under sådana här dödperioder som man kan hitta nya vägar, då man egentligen inte har tid att jobba med något utan bara gör det slentrianmässigt, i väntan på något annat.

En annan orsak till genombrottet är nog att jag har tagit en paus med genomläsningarna och därför fått en överblick över manuset, där brister i intrigen har framträtt tydligare. Så kanske det ändå ligger någon sanning i det där påståendet att språkgranskning och intrigskapande ibland behöver skiljas åt tidsmässigt.

Den här veckan har jag varit och simmat, besökt biblioteket flera gånger och varit på lunch med en skrivarkompis. Dessutom sov jag länge och gott inatt med många färgrika drömmar och samlade på mig några nya idéer, innan jag steg upp och kokade morgongröt åt familjen.

Tydligen är det här receptet för ett framgångsrikt skrivande. Att ibland syssla med annat och unna sig ett gott liv mellan varven.